Men Moltas!


Denhär bilden togs för ca fem minuter sedan, men nu är han inte alls lika lugn och snäll. Nu försöker han sätta sig på tangentbordet. Han stryker sig mot skärmen och leker med sladdarna. Moltas försöker alltid få ens uppmärksamhet, när han var liten så satte han sig alltid på tidningen när vi läste något väldigt intressant. När han är vrålhungrig så blir han arg för att han inte får någon mat, och då nafsar han en i benet. (missförstå mig inte, vi är mycket generösa) Haha, mamma tar alltid illa upp och blir arg på Moltas, och Moltas ger mamma den där oskyldiga blicken.

Idag på morgonkvisten var han väldigt lekfull och då satte han klorna i min stortå(!), pappa hörde mitt skrik och han stod en våning upp, på vinden, bland isolerade väggar.

Det är nog bäst att jag slutar skriva nu, han kollar på mina fingrar när jag skriver, och när jag slutar skriva så kollar han lekfullt in i mina ögon som ; Varför slutar du knappa? Fortsätt skriva!
Slutsats: Man kan inte lita på Moltas i alla lägen, ögonen signalerar allt!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0