---

Vi började med att relaxa några dagar längs kusten, i staden Malindi. Här satt vi och lapade sol på stranden, i de sköna sofforna. Mötte även många trevliga svenskar på hotellet!



Efter några dagar åkte vi faktiskt in till staden Malindi. Lite skillnad där jämfört med hotellet. Rakt in i verkligheten, in i fattigdomen. Det var slående. Man har ju ibland tänkt på fattiga människor som lever på intet i plåtskjul och liknande, men det var annorlunda att se det med egna ögon.


Men misstro mig inte helt nu. Det kan vara fullt med skräp på marken, de ruttna frukternas lukt kan kännas i näsan och trötta katter kan strosa runt, men endå är de ett stolt folk! Jag såg väldigt få människor som såg bekymrade eller deprimerade ut. De håller humöret uppe trots att de har det svårt. De är stolta över sin nation. När vi åkte buss kunde en utanför få spratt och börja dansa och tjoa  och ropa "Jambo!" (hej) när vi åkte förbi , trots att det inte handlade ett dugg om pengar. De gjorde det av ren glädje. Och självklart spred det sig över på mig.



Efter några slappdagar och en tripp rakt in i Kenyas fattigdom så var det dags att bege sig mot safariområdet Masai Mara, massajernas mark alltså. Vi flög ett inrikesflyg.

Litet flyg och trevliga piloter!



Mot campen då!



Såhär såg vårt tält ut.



Vi bodde precis vid floden. Lite längre bort bodde en liten flodhäst och en krokodil! På natten hörde man fina ljud av ugglor och fåglar. En riktigt upplevelse att bara vakna upp mitt i natten och lyssna på vad som lurade runtomkring! Apor fanns också lite här och var!



Här har ni en buffelhjord. De har en tendens att alltid ha huvudet uppåt, såg lite roligt ut! Som om de försökte styla lite inför kameran och vara märkvärdiga. Detta är en av världens farligaste djur. En gång var bilen omringad av två buffelhjordar. Man kände sig lite utsatt då, hehe! Speciellt då de inte fanns några fönster! Tänk om de bara skulle anfalla liksom!



Det här är en gammal elefanthane på 60 år. Han gick helt själv på savannen. I sina yngre år åt han träd med sina elefantvänner men sedan har hans tänder med tiden förstörts och nu går han här helt själv. Gräset är det enda han kan äta. Lite sorgligt...



En snabb och liten schakal! Ett litet rovdjur som säkerligen är farligare än det ser ut.



De välkända, asätande gamarna. Ser ju riktigt skabbiga ut, eller hur?