Love is like space
Kärleken är som rymden. Stor och utan några slut eller gränser. Vi kan tänka på den i evigheter, men finner endå inga svar. Vi bara står där som pyttesmå förvirrade varelser. För det finns inget facit. Stjärnor visar sitt ljus på olika sätt. Vi kan inte veta om personen tycker om en på det sättet förrän den verkligen visar det. Och hur ska man då vara säker på att man tolkar rätt?
Om du skulle vilja prata med mig skulle du väl det? Eller är du lika osäker som jag? Lika osäker på om känslorna är bekräftade?
Jag tror inte att dina signaler är påhittade i mitt huvud. Trots dina ord och tystnad som faktiskt tyder på att du är ointresserad. För du visar någonting annat. Med blicken, kroppsspråket eller vad det nu är. Du visar någonting som jag inte riktigt kan tyda. Och det gör mig förvirrad och osäker, samtidigt som det gör mig glad. Men dina ord om att du inte är intresserad ekar fortfarande i mitt huvud. Jag backar och försöker ignorera dig, men egentligen vill jag absolut inte säga upp kontakten med dig.
Det är det minsta jag vill.
Så snälla säg, vad vill du?
Visa mig vad du vill med oss.
