Här är debattartikeln som jag skrev på dagens Nationella Prov i svenska.
En sak som jag stör mig på är när ungdomar i min ålder säger ”Jag kan inte gå ut genom dörren utan smink eftersom det är så höga krav från samhället”.
Jag skulle vilja ruska om dem och säga ”Det är inte samhället det är fel på, det är du som har svag självkänsla”.

Visst, media visar ständigt ”det perfekta idealet” i sina reklamer, men det är bara för att de vill sälja sina produkter. När du står där och kollar på den smala bikinimodellen på bilden vid busshållplatsen är det du själv som väljer vad du ska känna. Kanske tänker du ”Vad snygg hon är, och jag är så ful. Jag måste gå ner i vikt”. Då har du börjat gå på vägen som leder till tvång, komplex och krav.
Allt beror på din inställning. Det är du som väljer hur du ska påverkas av kvinnan på bilden.

Vi tillåter inte oss själva att vara annorlunda och sticka ut. De överviktiga mår dåligt och de med ätstörningar också. Vi har skapat en fantasivärld som är omöjlig att uppfylla, för ingen är felfri. Tänk var tråkigt och ointressant det vore om alla såg ut som hon på bilden. Då skulle ju ingen ha något att sträva efter.

Jag tror att många tänker ”Om jag blir smal så blir jag lyckligare”. Varför tänka så? Varför skulle en person med det perfekta idealet ha ett bättre liv?
Jo, för att hon får uppmärksamhet.
Jag kan garantera dig en sak. Om man har en kropp som man är nöjd med så mår man bra över det och det märker umgänget. Då spelar det ingen roll om du är överviktig, smal, kort eller lång för du har karisma.
Likaväl syns det om du inte trivs med den du är. Strunta bara i att jämföra dig med andra. Du kan inte få vännens kropp. Vi är skapta med en viss kroppsbyggnad, sedan kan vi påverka den till en viss del.

Varför inte utgå från dig själv och se till att du blir nöjd? Jag har stött på många människor som inte har den formen som många anser vara fulländad och de är precis lika lyckliga ändå. Min danslärare Sanna är en av dem. Hon är inte slimmad, men trots det så är hon den som sticker ut från mängden.
Allt kretsar inte kring utseende, även om det känns så ibland. Sanna har karisma och hon är sig själv. Hon är den som lyser på alla bilder hon är med i, även fast det är betydligt smalare och enligt vår värld ”snyggare” personer runtomkring. Åskådarens ögon riktas mot henne direkt oavsett om hon dansar, talar eller finns med i ett foto. Utan att ens ha pratat med Sanna om det här så är jag säker på att hennes synsätt är att hon ska vara nöjd med sin kropp. Hon jämför sig inte med andra. Jag ser upp till folk som Sanna. Man kan lära sig mycket av andra människor.

Om du har utstrålning bryr sig inte de i din omgivning om hur du ser ut. När du visar att du är säker i dig själv så uppfattas du också som snyggare.
Den glädje vi sprider förstörs när vi är nojiga över vårt utseende. Karisma är verkligen någonting som kan ändra uppfattningen helt om en person. Det är så bra att ha det.

Förut var jag själv den som mådde dåligt över att jag inte var perfekt. Nu har jag istället börjat ha mig själv som utgångspunkt. Det fungerar betydligt bättre. Jag tänker även på att ingen är perfekt. Mitt mål är att bli nöjd med min kropp och sluta jämföra och påverkas av andra.

Då handlar det inte bara om att träna och äta rätt, utan även att lära sig acceptera sin spegelbild. Man ser ut som man gör.

Lyft fram det som är bra istället för att tillbringa en kvart med att täcka över den där knallröda finnen som du ändå inte lyckas dölja. Låt inte dina komplex påverka din vardag. Lev livet trots att den enormt irriterande och stora blemman sitter mitt i pannan.

 

Så nu, stå inte och säg att det är samhället som är vrickat när det är vi som individer. Tänk på alla krav du ställer dig. Är det inte jobbigt? Tar det inte mycket energi? Släng allt över axeln och börja vara den du egentligen är.
Lär dig vara självsäker även fast du är osminkad och bär mjukisbyxor. 
Det är en styrka att gilla sitt naturliga jag och vara stolt över det.
Och för en gångs skull, förtryck inte andra bara för att du är missnöjd med dig själv. Jag tror främst vi tjejer är experter på det, men sanningen är att det varken ger oss själva eller personen vi trakasserar någonting positivt.
Störs du inte av människor som ger dig nedlåtande blickar?
De som dömer mig efter mitt utseende är i alla fall inga jag vill vara vän med.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad och ta hand om din själ och din kropp. Det är bland det dyrbaraste du har.

Vad tyckte du om min text? Kommentera gärna.